what's the matter blue eyes?

Förlåt för lite dålig uppdatering här! Är ju ute på en liten Sverigeturné, så jag hamnar inte framför en datorskärm lika ofta nu som i vanliga fall. (däremot har jag nog sett mer på TV de senaste 8 dagarna än jag har gjort på hela året, börjar tro att jag ser ovanligt lite på TV hemma!)

Nu har jag kommit till nästa destination - Leksand. Här bor Malin och Marcus och Chivaz i en fin lägenhet precis brevid Malins skola och inte alls långt från centrum. idag promenerade vi längsmed Siljan, via Ejendals Arena in till centrum där Vinterfestivalen pågick.. Nice!

Måste ju skryta lite också! Vägen hit gick ju via Tjejvasan, som jag kom runt på 2 timmar och 48 minuter - 7 minuter bättre än sist :) Okej, jag hade fästvalla hela vägen (till skillnad från 2008) och mkt bättre startnummer, men glidet var sämre och jag hade tränat mkt mindre. Så det kändes bra, är lite stolt över mig själv!

Nej, hej svej på er, nu ska jag slänga på mig något annat än underställ så jag är lite presentabel när vi ska käka middag med Marcus familj!

Fortsättning på det förra, lite avhuggna inlägget.

Sälen har inte jättebra skidåkning.
Sälen är helt dött på sommaren.
Sälen är en by.

Men.

Hela vägen från Mora till Sälen fladdrade fjärilarna i magen på mig, och jag kände att snart, snart är jag där.
Det finns ett lugn över Sälen. Prestationspressen försvinner lite granna.
Sälen är så enkelt, och så begripligt på något vis.
Och åka skidor är nog det bästa som finns.

Förlåt, det är jättefel, jag borde inte trivas så bra här, och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag gör det.

Men jag älskar Sälen.

Imorgon kommer jag till Sälen. Jag gissar på att det kommer kännas skönt på något vis. På något vis är det ju fortfarande hemma.

Jag dissar SJ imorgon.

Det verkar ju inte gå så bra för dem...

Istället för min buss-flyg-buss-tåg-tåg-buss-taxi-resa kör jag en taxi-buss-bil-resa. Länge leve Hertz Freerider!

Det är galet kallt i Umeå.

Ute: -20, snö och isande vindar...

Inne: Typ Campus Helsingborg-kallt :P

Pannband och jacka på inne på biblioteket

Det springer runt massa folk i polisuniform här. Jag måste säga att jag har galet mkt respekt för den uniformen!! Otäckt när en lärare (i uniform) kom in och skällde på oss för att vi satt i ett bokat grupprum...

Long time, no see - men nu är jag på plats i Umeå!

Och det var inte så självklart i fredags eftermiddag att jag skulle komma fram... Efter "snökaoset" på fredag morgon (det snöade ca 5 cm) så ställde Skånetrafiken in tågen till Hässleholm och ersatte med buss. Och buss är ju mycket långsammare än tåg, så jag hann ju inte med anslutningen Hässleholm-Stockholm och följdaktligen inte Stockholm-Umeå heller.

Om jag var bitter? Ja...

Men inte nog med det! När jag kontaktar Skånetrafiken för att be dem skicka mig fort som satans med första bästa tåg/buss/flyg/taxi norrut, så säger de att det ända de kan göra är att boka in mig på hotell i Hässleholm och skicka iväg med så att jag kommer till Umeå kl 22 kvällen efter (istället för 6.30 som jag skulle ha kommit fram).

Om jag blev ännu mer bitter? Ja...

Efter massa bråk, där klumpen i halsen ibland fick min röst att spricka,  fick jag dem ändå att boka en biljett till mig som gjorde att jag var i Umeå kl 16. Fnurran på tråden var bara att jag fick sitta 7½ timme i världsmetropolen Hässleholm. Inte vad jag hade tänkt mig... Men kvällen blev riktigt bra! Efter en stunds irrande på stan droppade jag in på Harrys, där den trevlige och söta bartendern lovade att jag fick sitta hela kvällen. Käkade mat, pratade i telefon, såg på OS, pratade med söt-bartendern och fick till slut sällskap av Göran, 57, som tyckte att jag var en väldigt trevlig ung dam. Som tur var kom Linda och hennes pojkvän in och höll oss sällskap en stund, annars hade jag nog strypt Göran. På slutet av kvällen fick jag även träffa Görans vänninnor, en väldigt spännande upplevelse.

Till slut närmade sig klockan 24, så jag fick gå till tåget. Och hör och häpna - resten av resan gick utan problem! Wooho!

Oj vad jag ska åka tåg nu!

Umeå here I come!

Tack till AGORA-gruppen för en supertrevlig sittning! God mat, vin, dans, sång, tal och upptåg.

Men vad som snurrade i mitt huvud när jag gick hem var faktumet att en ny, inte nära men kär, vän har gjort slut med sin flickvän efter typ jättelång tid tillsammans.

Varför händer det så ofta?!

Ok, jag får starta med att gå tillbaka till mig själv. Tre seriösa förhållanden har jag haft, som har tagit slut av anledningarna 1) vi bråkade varje dag och jag fann någon ny som gjorde mig lycklig 2) min vardagssituation ändrades helt vilket fick mig att omedvetet utvärdera vårt förhållande 3) min pojkvän skulle flytta långt långt bort, vilket fick oss att tänka efter och inse att förhållandet inte var prioriterat för någon av oss.

I alla fallen har det liksom hänt någonting som har förorsakat förändringen. Hur kommer man på, mitt i vardagslunken, att "det här är nog inte vad jag vill egentligen"? Jag är nästan villig att ställa upp hypotesen att så är det inte, men att man kanske inte är medveten om vad det är som har hänt som har fått en att tänka efter.

 

Pojkvän nr 2 och 3 (nr 1 är före digitalkamerans tid)
- gone since long!

IDAG ÄR EN SÅ JÄKLA MYCKET BÄTTRE DAG!
Än en gång, förlåt för igår!

Och imorgon bär det av mot nya äventyr :) Såhär ser resplanerna ut:

Fredag 19 februari
14.36 Helsingborg-Hässleholm 15.32
15.57 Hässleholm-Stockholm 19.44
20.42 Stockholm-Umeå 6.31

Onsdag 24 februari
9.30 Umeå-Stockholm Bromma 10.35
Stockholm Bromma-Stockholm C
13.45 Stockholm C-Borlänge 16.07
16.38 Borlänge-Malung 18.37
18.55 Malung-Sälen 20.03

Lördag 27 februari
Sälen-Oxberg
10.15 Oxberg-Mora ? (hur lång tid kan tjejvasan ta?)
Mora-Leksand (i bil, så inga tider :) )

Tisdag 2 mars
7.10 Leksand-Borlänge 7.49
8.00 Borlänge-Mjölby 11.43
12.15 Mjölby-Hässleholm 14.02
14.22 Hässleholm-Helsingborg 15.23

Alldeles nyss satt jag med tre skärmar framför mig. Använde bara två, men jag kan ju tänka mig hur det ser ut för folk som kikar in här på kontoret...

I sommar bär det av till Turkiet :) Ikväll är jag lite glad över det igen. Tror det kommer bli kanon!

Var ju faktiskt i Side (staden där jag ska jobba) för fyra år sedan. Oj vad det har hänt mycket sen dess! Då var jag där som nybakad student tillsammans med dåvarande pojkvännen. Jag friidrottade fortfarande, jobbade på hotell, bodde hos mor&far och hade inte kärat ner mig i skidåkning än. Det är inte mycket som är likt mitt liv idag!

I alla fall, såhär minns jag Side: varmt, god mat, lite mindre stad, ruiner, en galet brant backe, billig shopping, utflykt på nån flod, de körde som idioter, söta hundar överallt, ett uteställe på piren och lite pubar, inte våga äta "vanlig" kebab, promenadavstånd till stan, varm sand.

Östra stranden i Side är/var full av ruiner!

Idag vid kl 13.30 var en av mina sämsta tidpunkter på länge!

Jag var irriterad på typ ALLT. Inte för att någon gjorde något fel, utan för att jag inte mådde bra själv. För det första var jag allmänt stressad och ur balans, och för det andra var jag (nog) galet hungrig. (nog)? Ja, jag kände mig inte hungrig, men det kändes som den mest logiska förklaringen. Min kropp och hjärna klarar sig inte så länge på två små mackor och en kopp kaffe. Så det var en STOR lättnad när Maria mer eller mindre ledde bort mig till Amica så att jag fick köpa lunch. Sen slängde jag i mig maten, vilket kanske inte var så bra, men jag var betydligt lugnare efteråt i alla fall. Men det dröjde ända till kl 16.30, när jag hade slått mig ner i Niklas soffa med pasta-med-kyckling-och-galet-mycket-mozzarella-och-fetaost-och-beasås och ett glas rött som jag lugnade ner mig riktigt. Saker som jag tror lugnade ner mig:

- Jag hade fått i mig mat, och den hann gå ut i kroppen
- Jag drack vatten
- Jag var på ett ställe där jag liksom inte KUNDE göra flera saker samtidigt
- Inga av de problem som diskuterades var huvudsakligen mina problem
- Jag tyckte att jag gjorde min uppgift som mötesordförande rätt bra
- Jag hade fått promenera från Campus till Tågaborg

Detta kanske jag ska ta med mig? Så när jag är stressad kanske jag ska röra mig, äta, dricka vatten och försöka göra en sak i taget? Inga tips som jag inte har fått innan, men det kanske börjar sjunka in lite nu?

Förlåt till er som har blivit utsatta för min katastrofala eftermiddag, och tack för att ni hjälpte mig ur den!


Absolut lugn på dykbåten i Chania :)

Vad krävs egentligen för att man ska få kalla något en idrottsskada?

Räknas det om man river upp ena tummen med den andra tumnageln? (det blödde faktiskt tillräckligt mkt för att jag skulle behöva be om plåster, något som nog inte har hänt de senaste 15 åren...).

Klagar jag mer än andra på mina miniskador (eller mikroskopskador kanske jag ska kalla dem? eller finns det bättre ord?)? Eller får jag bara fler miniskador än andra?

Klen, klantig eller klagig?


Senaste skavanken då då.

Jag har fått höra att jag är så himla positiv när jag skriver här, så jag tänkte att jag ska försöka radda upp lite negativa saker i mitt liv just nu! (då kan jag med gott samvete dricka en god kopp te sen och tycka jävligt synd om mig själv och mina i-landsproblem)

Jag ligger efter med en skoluppgift för typ första gången i mitt liv.
Jättestressande, och istället för att göra den så sitter jag och stressar upp mig över den. Bra tänkt.

Mina fina tulpaner har vissnat, tvätten är ovikt och diskhon är full av disk.

Skärpning på städningen för fan.

Jag har bokat tvättid kl 7-12 imorgon, och ska vara i skolan kl 8.

Var tog framförhållningen vägen?

Det är lite fjortisvarning på mina senaste helger.

Stackars Malin fick höra på mina beklagelser igår om vad som händer när dumma idéer slår tillbaka på en.

Det är lite mkt nu...

Jag känner att jag inte gör någonting särskilt bra. Skolan, kåren, livet. Allt blir lite halvdant.

Jag har tappat batteriluckan på min mobil.

Så nu ser den värre ut än innan. Slaktvarning.

Min matlagning är sämre än någonsin.

Tur att jag får mat lite här och var då. Middag på namnreleasen igår. Rester från det till lunch idag. Middag på MiHs årsmöte. Frukost med bloggänget imorgon, middag med kåren. Torsdag blir det frukost och middag med kåren. Fredag frukost på MiH. Mitt kök borde ju kunna vara jättestädat med tanke på hur lite jag äter där!

Mitt träningskort kommer snart kleggas fast i plånboken pga spindelväv.

Har inte vart på Friskis på ett tag. Dåligt tecken.

Tror vi att mitt liv kan ta och liksom styra upp sig själv medans jag är i Umeå/Sälen/Leksand? Hade vart himla fint!

Ett tefat. Inte flygande.

Nu har vi firat Alla Hjärtans Dag med besked!

Vår trippelblinddate blev en himla trevlig, vänskaplig middag på Utposten. Inget larvigt nervöst/pinsamt/jobbigt utan bara roligt!! Grymt bra idé av Malin & Emilia :) Efteråt drog jag och Joel hem till mig med en takeaway-brownie från 7eleven och fikade och snackade skit ett tag. Fett nice. Nu kanske det börjar bli dags att sova av sig den här helgen och förbereda sig för nästa vecka?!

BTW, jag ska nog snika mig in i spexet på något vis nästa år, verkar ju vara galet kul!

Nu jäklar ska det firas Alla Hjärtans Dag.

Trippelblinddate står på schemat.

Spännande!

Blåmärke under nageln...
"Ju mer blåmärken desto bättre fest"

Har finbesök i mitt stökiga vardagsrum.. Himla mysigt med sällskap i pluggandet!

Man ska inte veta för mkt. Framförallt inte om vänners vänner. Det slutar bara med att man MÅSTE berätta det för vännen, eftersom man tycker om den mer än om vännens vän. Fast det blir ju så fel... Jäkla skvaller... Natti!

Jag har ett nytt favoritcitat från min anti-förebild (han toppar det gamla "Killarna ska ju ha någonting att titta på också" som anspelade på hur arbetstäckbrallorna skulle sitta):

Ifrågasätt inte vårt arbete på kontoret för i helvete.


Googels första bildresultat för "mansgris"

Gårdagen gick inte riktigt som jag hade tänkt...

Min presentation av AGORA Challenge på BNI fick bara ta 30 sekunder (sharp!)

Josse blev påkörd med bilen, så jag fick ta tåg till Falkenberg varifrån vi kunde ta Robins bil upp

Vi tog en de-tour till Stenungssund, partyfixade på ICAs kundtoalett och flyttade förfesten till bilen
Under kvällen fick jag både mig och en kollega att bryta löften vi hade gett till oss själva

Blir idag en mer förutsägbar dag?

Mina grannar kommer börja tycka att jag är konstig snart tror jag. Jag möter aldrig dem med en massa packning i trappan, men det känns som att jag jämt springer där med väskor upp och ner.

Fast idag är det en liten, rätt oskyldig bag som är min packning. Den hade kunnat tas för en träningsväska. Denna turen är ju rätt kort, ska bara upp till Uddevalla för firmafest (!) ikväll och så kommer jag tillbaka imorrn eftermiddag. Roligt initiativ :)

Det bidde ingen fest idag. Det bidde en himla trevlig middag istället.

Seriösa diskussioner om liv, död och vänskap, och mindre seriösa om raggningsrepliker och sex på nachos ("I wanna lay you down on a bed of nachos"... You name it. Det som jag vill ta med mig från den här kvällen är dels att våga/orka/do it säga vad man tycker om folk (framför allt det positiva) (innan det är för sent) och vår självinsiktsövning:

Säg något som du tycker om om dig själv - jag ser saker på ett positivt sätt
Säg något som du tror att andra tycker är negativt om dig - jag kan upplevas som bossig, tar stor plats, dominant
Sen fick Emilia, Emelie och Lina säga positiva saker om mig - trevlig, positiv, bra ögonkontakt, inspirerar till andra att lyckas göra saker bra, klarar av att ta på mig massa saker och klara dem bra, jag försöker få med alla i en grupp (Emelie berättade om när vi startade upp vårt barlag, och hon upplevde att jag försökte få med alla och se till att alla hade det trevligt, till skillnad från andra som bara hade hängt sig fast i varandra från början).

Jag kan ju inte påstå att jag inte saknar friidrottsvärlden. En värld där allt verkar vara som det alltid har varit.

Snackade med min gamla coach Jeremy igår, en riktig stjärna. Kör på med min gamla grupp och säger aldrig nej till någon eller något. Lovade att ställa upp på intervjun för min metod+ledarskapskurs, tack för det! Om det är någon man ska intervjua om att skapa tillit så är det ju coach J, alla tror på varenda ord han säger...

Sen råkade jag glida in på Göteborgs friidrottsförbunds hemsida och hittade denna länken http://www.sportsday.se/blogg/leman/Per-Crona-rules-men-vad-gor-Brolin-och-Holm . Per Crona är en legend i friidrottsgöteborg, och vad det går att läsa ut av artikeln så är han "still going strong"!

Sista träningslägret, Lloret de mar april 2006.

Palm, Oggy, Fabbe, Jonte, Göbels, Jossan, Stefan... Good times!

1 kopp kaffe = 6,25 gram kaffepulver

Jag lär mig mycket bra, som sagt.

Jag lär mig så mycket bra på kårrummet. Igårkväll, till exempel. Efter pizza och allmänt skitsnack och skratt (som efter kommentaren "Jag vill hitta på roliga saker med teknologer"...) fick jag en snabbkurs i Corporate bullshit:

Om man tycker att något verkar bra, men inte har något smart att säga om det kan man påstå att det ger dynamiska fördelar eller synergieffekter.

Funkar tydligen för det mesta!

Höll ju på att missa en av de roligaste bilderna ju!!


Hur hamnade mina fötter där?!

Nu har jag sådana där i-landsproblem igen.

Tänk "pest eller kolera" fast tvärtom, typ "kaka eller choklad".

Igår satt jag ju och fixade och tänkte inför nästa år. Sökte mentor via skolan (känns ju skitbra med min mentor nu, så varför inte prova skolans program med?), planerade inför sommarens barnklubb, ansökte om att bli studentrepresentant i Alumniföreningen och sa till Cesse att jag funderar på att söka ordförande i kåren. Det känndes rätt stabilt, som att jag hade bra koll på vad som skulle hända och att det var jäkligt bra grejer.

Sen idag då. Idag ringde telefonen, ett lundanummer. Hörde först inte vad människan sa, men sen insåg jag att hon sa "...du sökte ju till Australien förra året, och nu har vi fått ett avhopp och vill erbjuda dig en plats på University of Sydney under höstterminen...".

Kaka eller choklad?

Det har dykt upp lite fler fina bilder på facebook, här kommer några favoriter

efterfestmys

 
korridorsbrottning
      

försöker mig på enskidasåkning i lössnöoffpisten, går sådär

men sen gick det bättre!

med båda skidorna på flöt det på bra genom snön...

och då kan jag ju inte vara annat än lycklig!

6.00 i med första tvätten
7.00 i med andra tvätten
baka scones, äta
8.00 i med tredje tvätten
promenad med jossan
dusch och sånt
ta upp tvätten
10.30 promenad till stan
11-12.30 möte med micke mentor
promenad till campus, lite kårfix
13-15 föreläsning
lite kårfix
15.30-16 föreläsning
tåg
16.30-18.30 solresormöte
tåg
19-20 kårfix
hem
21-22 volleyboll

i löv it

Asså mitt utskott överraskar mig igen och igen och igen, de är så jävla bra!!!!!!!! Fick precis sms från Therese, "Kolla city sid 3", och se vad jag hittade på första och tredje sidan (tryck på bilderna så blir de större):

 

Om det inte syns så gå in och läs på http://www.webbkampanj.com/cityhelsingborg/20100208/?page=1&mode=50&noConflict=1 !

Vad bra det är när man går upp tidigt på morgonen. Nu är klockan snart halv tio, och jag har hunnit:
 
- Tvätta 5 maskiner tvätt (=alla svettäckliga kläder från Bad Gastein)
- Promenera i typ en timme med Jossan
- Baka och äta scones
- Ladda upp lite fler kort på facebook (eftersom den vägrade fungera som den skulle igår)

Svårt nöjd!

Sitter här och försöker smälta (haha) veckan i Bad Gastein. 

Jag får inget gjort. 
I hjärnan snurrar bilderna av några av de bästa åken.
En och annan partybild flashar förbi.
Men åkningen alltså. Vilken åkning!

Snabbsummering Storsummering av veckan (blev inte alls snabbt, kan komma en kortare sen kanske):

Måndag - Möter upp Julia på Eneborgsgrillen, tar oss till Knutpunkten och vidare till Helsingör där vi hoppade på bussarna som tog oss vidare söderut. Lugn bussresa, långt stopp på Bordershop i Tyskland; vi måste ju ladda upp inför en hård vecka.

Tisdag - Runt halv nio-tiden hoppar vi ur bussen får gå direkt till rummen (tusen tack Ida, Gustav och Hojmark Alpin!) efter lite info. Uppackning, och på med skidkläderna!! Runt elvatiden drog vi ut i backen. Hängde på pistvisningen ett varv Stubnerkogel-Anglertal-Stubnerkogel, sedan skulle det gänget in och dricka öl. Så då fick jag byta gäng, och hittade som tur var Tina o co! Tog en till runda till soliga Angertal där vi lekte i barnbacken, åkte på rumpan nerför en sluttning och käkade lunch. Sedan fick jag och Tina för oss att åka offpist. Det gick jättebra. Men vad som inte gick bra var när vi skulle försöka ta oss tillbaka till pisten. Vi hasade, åkte på rumpan (igen!), fastnade och hade oss tills vi till slut kom tillbaka till pisten. Sedan åkte vi upp med en annan lift, och gjorde om hela proceduren på ett annat ställe... Efter det fick vi ge oss, och tog oss istället ner till Häggbloms där det väntade afterski! Röjigt och trångt, precis som det ska vara. Vår ambition att dricka radler eller något annat svagt gick åt fanders, och vi beställde in cider, öl och varm choklad med rom. Därifrån gick vi tillbaka till Adler, vårt hostel, och käkade mat och fräschade upp oss lite iaf. Sen började festen på riktigt. Och som vanligt när mitt rum bestämmer att "vi ska inte ha förfest hos oss", så var det förfest hos oss. Folk uppe i överslafen på sängarna, på golvet och, ja, överallt. Vi körde charader, med favoriten "Johan kan klappa händerna med fötterna", vilket han givetvis fick visa upp sen. Vidare ut på pubrunda! Första stop var Blockhäusel, där jag smsade förra årets ragg innan jag hoppade upp på ett bord och dansade. Vidare till Wähler (hette det så? ingen kommer ihåg) där vi shakade till bandet och tog nog en öl till. Sista stället blev Silverbullit (pallade inte allra sista som skulle va Gatz..), men efter en stund bestämde jag och Tina oss för att det var helt okej att gå hem och ha chips-och-kak-picnic på rummet istället. Himla mysigt!

  

Onsdag – Vi var först på frukosten (vilket blev standard för hela veckan sen) och fick i oss en hel del, och packade ner resten som matsäck. Tog bussen till Sportgastein, en riktig favorit sen förra året. Upp med kabinbanan, och möttes av ett totalt mörker fast tvärtom. Det var vitt överallt. Vi såg inga nivåskillnader, vilket gjorde skidåkningen väldigt spännande. Efter att ha åkt i blindo ett tag (ibland for knäna upp till hakan och ibland försvann marken under oss..) så tog vi picnic istället. Klockan var ju ändå halv elva, och bakfyllan började sätta in. Galet kul att sitta och kolla på när folk ramlade i backen, skidlärarhumor på hög nivå. Sedan tog vi oss upp i backen igen, och sikten hade kommit tillbaka!! Då blev åkningen helt underbar, och vi kunde njuta av det perfekta underlaget (nån österrikare berättade för oss att de inte kör kanonsnö i Sportgastein). Skidåkningen satt där den skulle: Jag stod i ett bra läge i pjäxorna och skidorna gick som av sig själva, långt ut från kroppen så att jag fick bra kantställning hela vägen genom svängarna. Härligt!!! Så småningom träffade vi på några andra från skolan, bland andra ”Snälla skjut mig”-Ida och Robin&Robin som huttade ur pluntorna hela tiden. Till och med på resturangen, där de hällde i en skvätt i kaffet medans jag och Tina kände oss som kärringar som inte drack sprit utan valde en god bär-strudel som badade i vaniljsås.  Framåt eftermiddagen hittade vi även Olof o co, och jag tog ett litet offpiståk med dem, och var helt såld. Sa det insinuerande ”Aha, och var ska ni åka imorgon” och fick svaret ”Ja, du får gärna åka med oss”. Så skönt med folk som fattar vad man menar. Och offpisten gjorde mig helt såld, så jag ville gärna åka lite mer med dem :) Denna dagen åkte vi faktisk hem innan backen stängde, och fick oss ett gott skratt på väg ner när Robin flög över en av kanterna på transportsträckan och landade bland buskarna! Tog bussen tillbaks till afterskin där Elin fick utmärkelsen ”Dagens stavfel” för att hon i två dagar åkt runt med skyddsplasten på goggelsen utan att märka något! Fick någon läskig middag bestående av köttgryta och potatis/makaroner/pannkaksbitar, vi vet inte riktigt vad det var. Efteråt bestämde vi oss igen för att inte ha förfest, så det hade vi… Hopplöst det där! Men kul! Vi lyckades äntligen få bort de för långa banden på armbanden med, Maggan brände av dem, tack tack! I korridoren var det fest lite här och var, och jag drattade in till Tina o co där Charlie och Jocke satt på golvet och drack bloody marys, ambitiöst värre!  Det var så trevligt där att jag helt glömde bort mina roomies, så när jag väl kom på att de kanske hade gått iväg så hade de gjort det. Så mina grejer var inlåsta och jag var utelåst. Bara att gilla läget, och så fortsatte festen inne hos Tina! Som tur var hade de också en extra säng som de var gulliga nog att låna ut till mig… Framåt tretiden vaknade jag till och smet in till mig igen, för då hade brudarna kommit tillbaka!

  

Torsdag – Idag var det också Sportgastein som gällde! Skulle möta upp Hooman (som bor tillfälligt i BG) och köra lite inofficiell pistvisning. Det första åket gick dock inte så bra: Jag bangade det fina men alldeles för stora klippdropet, ramlade lite här och var och tappade skidan när vi hoppade över ett litet stängsel. Frågade Fredrik som kom efter mig om han såg min skida, vilket på tjejspråk betyder typ ”Kan du ta hit min skida?”. Det förstod inte han, utan pekade på skidan och åkte vidare. Så jag försökte klättra uppåt i lössnön, vilket tog ett jävla tag och gjorde att jag tappade bort de andra. Lite bittert! Men men, istället tog jag ett piståk och hittade sen min gamla kollega Marika i liften och hade en trevlig åktur upp. Sedan märkte jag att jag hade rätt ordentligt ont i knät efter staketvurpan, och satte mig och vilade en stund. Efter en kopp te såg jag Julia och Elin komma åkande, så jag gick ikapp dem och åkte ett par åk i pisten och ”almost-pisten”. Riktigt härlig åkning i finfint väder. Efter ett tag skulle de käka lunch, vilket jag var alldeles för skidsugen för. Och när jag var på väg mot liften stötte jag på Olof, Oscar och David så då hade jag sällskap igen :) Resten av dagen spenderades med fantastiskt fin offpist. Jag är fortfarande lite bitter över att jag inte vågade mig på den stora klippan, men tog mig ändå nerför ett mindre snödrop och en miniklippa! Dessutom åkte vi skitfint puder på sydsidan av berget, i skogen på den nedre halvan och under liften (!).  Drog snygga vurpor, bland annat när jag försökte mig på ett lite större hopp i lössnön och när jag hade åkt igenom en smal passage (så att skidorna exakt kom igenom) med träd på båda sidorna och en gren precis i huvudhöjd så att jag fick ducka för att komma under… Satt och vilade på baksidan av berget där det var helt tyst och bergen bredde ut sig helt orörda… B E A U T I F U L! På väg ner på sista åket lyckades Oscar hoppa sönder sin bindning, så vi fick sola lite till medans han plockade fram skruvmejseln för att göra den åkbar igen… Behöver jag säga att vi kom iväg ganska sent? Lite var det mitt fel med, jag hade ställt ryggsäcken på toppstationen (med argumentet att ”jag ska nog ändå vara kvar längre och åka längdskidor, måste träna till tjejvasan” vilket jag ändå inte gjorde..) så vi fick åka en extrasväng med kabinen med… När vi kom tillbaka hörde vi dessutom att afterskin inte var så livad idag, så vi körde vår egen korridorsafterski istället. Lyssnade på musik på mobilerna, käkade chips och drack upp resten av Olofs whiskey som vi hade smuttat på resten av dagen med… Myspys! Men så småningom kom de andra hem, så då käkade vi middag och tog på oss lite vettigare kläder. På kvällen var det arrangerat ”Villan-kväll” på Häggbloms – upplagt för en farlig kväll. Och det blev det… Vi gick tidigt till Häggbloms efter lugnare förfest på rummet och i ett uppehållsrum. Under kvällen dansade vi loss ordentligt både på golvet och å scenen, bland annat den fina sälendansen… Tror även att det var denna dagen som jag och Ida försökte lära folk vår omgjorde ”brudarna från sälen”-sång. Det gick inge vidare, antagligen var den för lång: ”Vi är brudarna från Campus och det står vi faktiskt för, vi dricker både öl och vin och lite grann likör.. Brudarna från Campus vi är bäst i hela byn, och nu ska ni se på fan, SE PÅ FAN!”. En annan sak som jag tror hände den här dagen (fan vad svårt det är att hålla reda på dagarna) är min och Jockes fight :) Vet inte riktigt hur det började, men till slut bestämde vi oss för att ”ta det utanför”, vilket vi gjorde med råge! Snöbrottning, allmän brottning och sånt resulterade i ”tycka-synd-om-näsblod” och några blåmärken, men var himla kul! Hade David på min sida med, och han passade på att slänga ner Jocke för ett staket, kanske inte så genomtänkt med tanke på att det gick en väg nedanför. Oscar hämnades för Jockes skull och kastade in David i en buske på väg till kebabstället (galet god kebab btw). Så fortsatte det hela vägen upp på hotellet där vi fortsatte röja runt i korridorerna och rummen. Lyckades iaf låsa upp dörren för mina stackars roomies som hade sprungit runt och letat efter mig. Somnade sen mellan David och Olof (varför?!) och gick hem till mig mitt i natten igen… Jisses!

  

Fredag – Inte den bästa morgonen. Lagom bakfulla, vädret utanför var grått, och när vi kom fram till Graukogel hade inte liften öppnat för att de höll på att spränga laviner… Fick vänta ”10 minuter” (=ca 30 min) innan vi fick åka upp. Gjorde ett försök till offpiståkning, men det var tung snö så det var inte så roligt. På ett ställe fick vi ”se lavinfaran” (kan man säga så?), när Olof bara stod på en liten sluttning och snön sprack upp typ 2 m direkt ut från där han stod.. Så sen höll vi oss i pisten ett litet tag, mjukt och fint så vi fick bra grepp med skidorna. Dock var vi ganska oinspirerade, så vi gick in och drack varm choklad och delade en pizza vid halv elva-tiden… Garvade ihjäl oss över min slagkontroll på kameran, men skrattade ännu mer (!) när Elin hittade sin ”Husdjur i rörelse”-funktion när hon skulle ta kort på restaurangens katt. Och inte blev det bättre när hon valde funktionen och märkte att hon fick välja vilken sorts djur och vilken färg djuret hade!!! Strax efteråt började vi fundera på vad katten kunde heta, och skämtade om att vi skulle försöka beställa katten. Tror ni inte då att jag dog av skratt när servitrisen berättade att ”Katten heter Pizza”?!?!! Stackars servitris… Inte nog med att jag blandade svenska, danska, tyska och engelska när jag pratade, så fort hon började prata börjar jag skratta med… Ajajaj! Efter den galet goda pizzan (inte katten alltså) tog vi ett åk i en opistad backe, riktigt fint! Men sen var klockan tolv, vilket betydde picnic med resten av gänget. Gott med mat, öl och snaps blandat med soft skidåkning… Jag tyckte till och med att tonfiskröran var helt okej! (efter någon öl sådär) Ida fick på sig Flygars alpkulla-klänning (och roade sig kungligt med att lura i alla att groggen hette Niegel, så folk försökte beställa det när det hette något helt annat), guiderna körde Cowboys und Indianen och solen sken – picnic som det ska vara! Några tog med sig skjärtlappar upp i liften och åkte hela vägen ner, och var förvånade över att de hamnade vid sidan av backen när den lutade neråt-vänsteråt (vad är det svåra med att se backens lutning?!)… Jag fick med mig Elin T (shit, är inne på min tredje Elin i inlägget…) ner när det var dags att åka till bussen, var lite skakigt vid det laget men det gick bra! Bussen tillbaka till Bad Gastein där vi bytte till skor och tog oss till afterskin. Och vilken afterski sen! Det var seriöst tidernas allra bästa och galnaste afterski. Den började ganska normal-galet. Vi dansade, drack öl och hade kul. Sedan dealade jag med Johan och Sanna om att springa Göteborgsvarvet 2011, på en tid under två timmar. Efter det gick det utför. De flesta gick tillbaka till hotellet och vilade, men jag, Tina, Anna, Love, Robin och Robin stannade kvar och röjde som attans. Trubaduren hade under veckan lärt oss sången ”Vi måste dricka för att ha roligt, vi måste dricka för att ha skoj, och vi dricker mera och går i däck, sen går vi upp igen och ner i däck”, och försökt få oss att slänga oss på golvet när vi sjöng ”ner i däck”. Under veckan hade vi på en höjd satt oss på huk. Idag slängde vi oss, bokstavligt talat, ner i en hög. Varje gång. Galet galet galet. Misstänker att några av mina blåmärken, och kanske det svullna skenbenet, beror på detta. Men det var det värt. Till slut annonserade trubaduren ut att det var sista låten, och började spela Halleluja. Jag föreslog för Tina att vi skulle sätta oss och mysa på golvet (vi var ju ändå så smutsiga och hade hala dansgolvet för oss själva sen vi hade slängt oss på golvet). Sagt och gjort, vi satte oss. Men ni har väl hört Halleluja? Det slutade med att vi satt i en ring och snurrade omväxlande med att göra bönerörelser, och trubaduren påpekade att han kände sig som en frikyrkepastor… Så kan det gå! Efter det började det-sa-din-morsa-med-skämten. Det går ut på att efter att någon har sagt en kommentar (tex ”Det var roligt”) så sjunger man ”Det sa din morsa med, när jag satte på henne, hon sa att jag var bra, ja det var det hon sa” (och om man heter Robin sjunger man vidare ”Jag hade HIV, och nu har hon det med). Tänk efter – om man vill kan det passa in på typ vilken kommentar som helst. Så vi fortsatte sjunga det heeeeeeeeeela middagen. Jag tror inte vi åt så mycket, vi sjöng mest. Det kom dessutom upp versioner som ”Jag tror jag dör… Det sa din morsa med, när jag satte mig på henne, jag tror det var det hon sa, jag kunde inte höra så bra”. Vi tyckte att det var jättekul, vet inte om resten av matsalen tyckte detsamma… Vi fortsatte med det roliga roliga skämtet under hejdå-mötet (typ som välkomstmöte fast tvärtom): Tänk ”Tack för en bra vecka, hoppas ni kommer tillbaka” och så sången på det… Blir riktigt kul om man har fått i sig ett par öl! Efter det dippade jag lite och somnade på sängen i en halvtimme innan mina fina roomies körde upp mig och hällde i mig lite Minttu, Gajol och cider så att jag kom igång igen. Blev lite förfest på vårt rum igen innan vi drog ner till Wählers (eller vad det nu hette). Där spenderade jag typ hela kvällen i baren med Jocke, och snackade all möjlig skit. Bland annat fick min mamma ett sms med innehållet ”Vet du vad en Perstorpsplatta är?” runt halv elva, och Jocke fick sig en välförtjänt örfil efter att ha vart lite tyken :P Kvällen avrundades med allt annat än lämpliga diskussioner utanför kebabstället, varefter vi drog hem och tog en whiskey och knödde ner oss 4 pers (!) i Davids säng… Fast vis efter tidigare kvällar lyckades jag med att inte somna där, utan kröp upp ur sängen och tog mig in till mig!

  

Lördag – Fan vad slitigt det var idag. Fast uppe var vi. Olof skrek tills Oscar kom och hällde upp en morgonjäger, och sen kom även de upp. Fick i mig lite frukost, och packade sedan ihop grejerna. Tror att jag bara glömde kudden (tänkte redan när jag tog den med mig att jag nog skulle glömma den…). Fick ihop fyra soppåsar med burkar och flaskor, och roomisarna lär ju ha fått ihop ännu mer sen när de packade ihop resten av rummet. Grabbarna väntade på mig i uppehållsrummet, och så tog vi bussen till Bad Gastein med utstrålningen av ett gäng fallna hjältar. Jag och Jocke roade oss dock ordentligt med att skicka på-gränsen-till-okej-sms-avslöjanden hem. Himla roligt, tyckte vi i alla fall! När vi kom fram hoppade vi i kabinliften, och fylleOlof lyckades knappt få i skidorna i stället… Halvsovandes i liften var vi inte jättepositiva till det gråa, snöiga vädret. Men upp kom vi, och ner kom vi. Och sedan var humöret omvänt. På läsidan av Dorfgastein hade de nämligen lagt sig knädjupt med snö, vilket framkallade stora leenden och massa energi hos oss alla sex! Helt plötsligt var humöret på topp, och vi åkte och lekte i all snön. Efter ett par åk kom någon på den brillianta idén om att lämna en skida vid liften. Sagt och gjort, jag, Olof och Oscar lämnade en skida och åkte upp. Blickarna var många när vi tog oss ner för backen och offpisten! Det gick bättre än förväntat, men vi gjorde en del goa vurpor och fick massa massa snö innanför kläderna… Så det blev bara ett sånt åk! Ett par vändor senare tog vi lunch, och kom till en restaurang där man fick välja på toast eller typ 10 olika sorters korv och pommes. Och så fanns det knödel (degklump med vaniljsås) till efterrätt. MMMmmmmm! Eller inte. Men mat är mat. Jocke, dagens mest bakfulle, tyckte dock inte det och deklarerade dessutom att ”Jag var så full igår så jag kommer inte ihåg frukosten imorse”. Bra jobbat! Blöta men glada och mätta gav vi oss ut i backen igen. Hittade ett galet fint spår vid sidan av lite buskar. Massa snö. Härligt som attans. Snön bara sprutade, och när vi ramlade (inte mycket styrka i benen kvar vid det här laget) så fick vi äta snö big time. Olof och Oscar hoppade på Davids bräda, men jag bangade (och det var jag glad för när jag såg Olof vara centimeter från att skära upp Davids ansikte med skidorna efter att ha misslyckats…). Vi letade nya vägar, och hittade fantastisk åkning under en av stolsliftarna. Ganska orört, rätt brant, en del träd, lite pucklar och jättemycket mjuk och fin snö. Det var bara att ösa! Så jävla kul att känna att jag kunde ta mig ner där i hyfsad fart och VÅGA åka! Åkte bitvis i pisten med, och njöt av att hoppa på pucklarna, lyckades till och med dubbla (hoppa på en och landa på en annan) några! Även idag fick vi ”se lavinfaran” när både David och Olof utlöste minilaviner på småsluttningar.. Det är otäckt hur mkt snö det blir bara av så små laviner! Vill inte tänka på hur det är i en stor… Men ååååå vad härligt det var! Har en rolig liten film som avslutas med att Olof säger lyckigt på sin klingande skånska ”Så stört mycket snö!!”.. Det var känslan just då, helt underbart! Till slut höll liftarna på att stänga, så vi fick ta oss ner. Tyvärr. Efter sista åket (vi avslutade faktiskt på mitten, efter ett underbart underbart åk) så bara stod vi och var lyckliga och kramade om varandra. Vi var bara så stört glada! Underbar känsla, så ska livet vara liksom! Tog oss ner med kabinen, och jag satte hjärtat i halsgropen när liften stannade så att vi verkligen guppade mycket upp och ner, kändes som att hela liften skulle åka av… Reagerade med att slänga på mig hjälmen och börja titta efter hur man kunde ta sig ut från liften.. Inte kul! De andra lyckades dock lugna ner mig, och jag kände mig lite larvigt tjejig. Ajja.. Vi kom ner i alla fall och bussfärden hem tog bra lång tid, så vi var inte tillbaka förrän halv sex.. Duschade, packade ihop grejerna och käkade middag (schnitzel) på Bahnhof, skönt med lite bättre mat. Sen blev klockan halv åtta, det vill säga samma tid som vi skulle vara vid bussen. Vi halvsprang från restaurangen, hämtade grejerna och gick på bussen. Tänkte att jag skulle vart vaken och sett på film, men däckade på en gång. Vaknade för nattstoppet, men somnade snabbt sen igen.

  

Söndag – Sov. Ida väckte mig, vi var på färjan och käkade och shoppade lite. Sen åkte vi igenom Danmark, och jag sov hela vägen. Färja Helsingör-Helsingborg, sen taxi hem med Robin och Julia. Hemma strax efter 13. Nu har det gått typ 5 timmar, och jag är fortfarande inte riktigt med på noterna. Snart ska jag nog komma tillbaka till verkligheten igen, tror jag…

 
  

Haha någon som orkade läsa? Blev lite mkt text det här :P Men det är ju för att det har vart en sån innehållsrik och sjukt nice vecka!!!

Bad Gastein 2010 har varit helt fuckin' freakin' fantastisk!

- Bästa skidåkningen
- Bästa afterskin
- Bästa festen

Återkommer med summering!

Är det någon som har missat vad som händer i veckan? "Vad sa tant? Hon sa...

OH AH BAD GASTEIN, OH AH BAD GASTEIN!!"


Jag gillar vädersajter som skriver CHANS till snö :)