MEN
Dö, feber, dö. Jag är så jävla jävla trött på det här nu. Igår vaknade jag utan feber, blev jätteglad och trodde att jag var frisk. Inte då. 37,7 i morse och 38,6 nu. FAN.
Spännande liv man lever förresten. Pratade med underbara Elin som jag arbetade med i sommar, och försökte boka in en helg när vi kan träffas lite. Vi bläddrade fram till nyår, sen la vi ner. Hur mycket planerar man egentligen?! Nu har vi sagt att vi ska försöka kombinera hennes helg i Lund nästa vecka med att hon kommer hit eller att jag kommer hit. Och sen syns vi på nyår. Sen passade vi på att boka in att hon med ska åka Tjejvasan, så att vi vet att vi syns nånting i vår också! Helt galet...
Tänk om man skulle leva utan almenacka? Såg Robins häromdagen, och någon berättade att hon hade slängt bort almenackan och bara gjorde saker som hon kunde komma ihåg i huvudet. Jag skulle nog blitt tokig och sprungit runt och funderat över vad jag hade glömt... Fast det är ju en idé att planera in egen-tid. Kanske vore något, ska testa det när jag har fått in lektioner-kårgrejer-plugg-träning-vänner.
Nu ska alla sjuklingar gå och lägga sig. Püss.
