Fredag v19 special special
De värdefullaste råden när jag tog studenten fick jag från min friidrotts"rektor", utskrivet på två A4-ark som idag är ganska skrynkliga. Tänkte att jag ska skriva ut dem och rama in kanske, och då måste de ju in i datorn först, och då passar jag på att köra dem som dagens tredje (och jättelånga) visdom:
Ledstjärnor att ta med sig i livet:
**Om man bestämmer sig för att göra en sak, kan man lika gärna försöka göra den så bra som möjligt.
**Målet är ingenting, vägen är allt.
**Du själv kan påverka ditt liv, du är ansvarig för dina handlingar. Alltså är det upp till dig om du vill lyckas med dina målsättningar.
**Om folk i din närhet gör något bra, låt dem höra det då.
**Planering är inget negativt, snarare något som skapar trygghet och ger frihet att improvisera.
**Gör det du brinner för, idrott eller något annat, det är då man kan bli lycklig.
**Passion, kärlek och glädje är de bästa drivkrafterna i livet.
**Var alltid ärlig emot dig själv, säg rätt saker i ditt inre samtal.
**Du är unik, kom ihåg det, det finns ingen annan som du.
Lycka till. Palmas.
De som har rätten att glänsa
Vad är det som gör att vissa har rätten att glänsa? En del människor strålar det om. De är som om någon har tänkt en sol inom dem och de strålar av välbehag. De ser ut som om lyckan svept ett spö över dem och allt är toppen med dem och i deras liv och de upplever balans och njuter av sina liv helt och fullt...
Glädjen. En del människor har blivit som vältrimmade robotar, av allt de ska göra, hur de ska vara och alla krav som ställs på dem att de mest liknar välsmorda maskiner av något slag. Dessa människor har ofta fastnat i de rationella svarens värld. "Jo, men så här är det, så här måste det vara." Men, tänk om det inte är så - om inget är självklart och att idén om att vi människor måste fungera som centralstyrda maskiner för att få ett utrymme på arbetsplatsen eller i våra hem är absurd.
Många lever ett liv som inte är fullödigt. Ett liv som är enkelspårigt och berikande endast på ett enda plan och förgörande för alla andra plan. Vi lär oss att för att få självkänsla, så behöver vi identifiera oss med dem vi är, inte det vi gör. Hur undviker vi att hamna i den fällan, när vi varje dag på våra arbetsplatser ska leverera, ge mer, visa större resultat osv.? När är gränsen nådd för vad människan kan ge? När kommer människan komma på att hon är en människa först och främst och ingen maskin? "Okej, nu kanske jag är trött, men om jag tar en kopp kaffe till så blir det nog bra..." Vad har hänt med oss? Varför har den större mängden av oss slutat att glänsa, lysa och glädjas?
Värden som att glädja oss åt livet, varandra, njuta av lite god mat, njuta av tända ljus och ett mysigt hem eller en mysig famn att krypa in i - varöfr tror vi att vi måste klara oss utan det? Vi människor behöver kärlek, nu mer än någonsin tror jag. I detta resultatinriktade samhälle vi lever i - där vi sparkas ut ur samhället om vi inte levererar - där finns mycket lite utrymme för kärlek, omtanke och att njuta av livet.
Fundera på vad det är du prioriterar och vad du fokuserar dig på? Är det verkligen att må gott inom dig? Eller jagar du något annat?
I det långa loppet, när vägen tar slut i människoindustrifabriken - då står vi där tomma, hålögda och utbrända, det snurrar i hjärnan och alla måsten ligger och yrar i högar runtomkring oss. Kroppen värken och hjärtat känns tomt och ensamt där inne i bröstet. Många flyr in i festruktiva beteenden som att dricka för mycket, äta för mycket eller för litet, träna för mycket eller för litet, sova för mycket eller för litet, ta för mycket ansvar eller för litet ansvar. Gungan på lekplatsen har vägt över för länge sedan, vi sitter själva på den ena änden och undrar vart jämvikten tog vägen?
Du kan när som helst hoppa av det rusande godståg du sitter i och välja en ny livsstrategi, med mer kärlek, glädje och njutning. Det du kommer att komma ihåg när du sitter på kistlocket och är färdig att trilla i är; hur nära ditt hjärta du levt och den kärlek du gicit och den kärlek du fått uppleva.
Vi glömde oss själva - vi glömde balansen. Vi glömde att älska, vi glömde kärleken. Vi glömde att vi alltid har ett val - du kan välja att tända din intre sol - du kan välja glädjen. Du väljer, det finns alltid fler möjligheter än de som ligger närmast till hands.
Var rädd om dig det är du värd.
ojoj har svårt att hålla tårarna tillbaka när jag läser det här (varje gång!)... så tankvärt... mkt som man nog skulle tjäna på att tänka på i vardagen!!
Ledstjärnor att ta med sig i livet:
**Om man bestämmer sig för att göra en sak, kan man lika gärna försöka göra den så bra som möjligt.
**Målet är ingenting, vägen är allt.
**Du själv kan påverka ditt liv, du är ansvarig för dina handlingar. Alltså är det upp till dig om du vill lyckas med dina målsättningar.
**Om folk i din närhet gör något bra, låt dem höra det då.
**Planering är inget negativt, snarare något som skapar trygghet och ger frihet att improvisera.
**Gör det du brinner för, idrott eller något annat, det är då man kan bli lycklig.
**Passion, kärlek och glädje är de bästa drivkrafterna i livet.
**Var alltid ärlig emot dig själv, säg rätt saker i ditt inre samtal.
**Du är unik, kom ihåg det, det finns ingen annan som du.
Lycka till. Palmas.
De som har rätten att glänsa
Vad är det som gör att vissa har rätten att glänsa? En del människor strålar det om. De är som om någon har tänkt en sol inom dem och de strålar av välbehag. De ser ut som om lyckan svept ett spö över dem och allt är toppen med dem och i deras liv och de upplever balans och njuter av sina liv helt och fullt...
Glädjen. En del människor har blivit som vältrimmade robotar, av allt de ska göra, hur de ska vara och alla krav som ställs på dem att de mest liknar välsmorda maskiner av något slag. Dessa människor har ofta fastnat i de rationella svarens värld. "Jo, men så här är det, så här måste det vara." Men, tänk om det inte är så - om inget är självklart och att idén om att vi människor måste fungera som centralstyrda maskiner för att få ett utrymme på arbetsplatsen eller i våra hem är absurd.
Många lever ett liv som inte är fullödigt. Ett liv som är enkelspårigt och berikande endast på ett enda plan och förgörande för alla andra plan. Vi lär oss att för att få självkänsla, så behöver vi identifiera oss med dem vi är, inte det vi gör. Hur undviker vi att hamna i den fällan, när vi varje dag på våra arbetsplatser ska leverera, ge mer, visa större resultat osv.? När är gränsen nådd för vad människan kan ge? När kommer människan komma på att hon är en människa först och främst och ingen maskin? "Okej, nu kanske jag är trött, men om jag tar en kopp kaffe till så blir det nog bra..." Vad har hänt med oss? Varför har den större mängden av oss slutat att glänsa, lysa och glädjas?
Värden som att glädja oss åt livet, varandra, njuta av lite god mat, njuta av tända ljus och ett mysigt hem eller en mysig famn att krypa in i - varöfr tror vi att vi måste klara oss utan det? Vi människor behöver kärlek, nu mer än någonsin tror jag. I detta resultatinriktade samhälle vi lever i - där vi sparkas ut ur samhället om vi inte levererar - där finns mycket lite utrymme för kärlek, omtanke och att njuta av livet.
Fundera på vad det är du prioriterar och vad du fokuserar dig på? Är det verkligen att må gott inom dig? Eller jagar du något annat?
I det långa loppet, när vägen tar slut i människoindustrifabriken - då står vi där tomma, hålögda och utbrända, det snurrar i hjärnan och alla måsten ligger och yrar i högar runtomkring oss. Kroppen värken och hjärtat känns tomt och ensamt där inne i bröstet. Många flyr in i festruktiva beteenden som att dricka för mycket, äta för mycket eller för litet, träna för mycket eller för litet, sova för mycket eller för litet, ta för mycket ansvar eller för litet ansvar. Gungan på lekplatsen har vägt över för länge sedan, vi sitter själva på den ena änden och undrar vart jämvikten tog vägen?
Du kan när som helst hoppa av det rusande godståg du sitter i och välja en ny livsstrategi, med mer kärlek, glädje och njutning. Det du kommer att komma ihåg när du sitter på kistlocket och är färdig att trilla i är; hur nära ditt hjärta du levt och den kärlek du gicit och den kärlek du fått uppleva.
Vi glömde oss själva - vi glömde balansen. Vi glömde att älska, vi glömde kärleken. Vi glömde att vi alltid har ett val - du kan välja att tända din intre sol - du kan välja glädjen. Du väljer, det finns alltid fler möjligheter än de som ligger närmast till hands.
Var rädd om dig det är du värd.
ojoj har svårt att hålla tårarna tillbaka när jag läser det här (varje gång!)... så tankvärt... mkt som man nog skulle tjäna på att tänka på i vardagen!!
Kommentarer
Trackback
