Ensamt

Jag hatar att erkänna det, men just nu känns det väldigt ensamt i min lägenhet.

 

Och jag vet att det kommer gå över. Och jag vet att jag inte alls står på egna vingliga ben i världen. Och jag vet att morgondagen bjuder på många möten som kommer värma hjärtat.

Jag vet att jag bara är larvig nu.

Men oj vad det är tomt här.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0