Everybody's talking...
Tjejsnack lär ju vara något av det roligaste som finns. Ofta helt sjukt ämnen. Efter ett tag brukar man komma på sig själv att det kanske inte är så lämpligt att folk runtomkring hör vad man säger, eftersom de kanske inte förstår att man inte alltid är helt allvarlig.
Som vår fina diskussion om könssjukdomar i ett grupprum häromdagen, ett högljutt samtal med massa skratt. Helt plötsligt hör vi att någon börjar prata i rummet brevid, om inser att väggarna är papperstunna. Inte så lämpligt kanske.
Eller när vi efter volleybollen i måndags börjar snacka killar, och min vän till slut sammanfattar alltihopa med "Så om vi inte hittar någon på torsdag så beställer vi en på postorder, eller?!". Vet inte hur det skulle låta i andras öron heller.
Och jag är glad att gårdagkvällens telefonsamtal gick just via telefon. "XXXX är ju som en guldgruva, varför har vi inte letat killar där innan?! Vi får gå på skattjakt på torsdag!"
Poängen med det här då? Det är bara snack.
När jag funderade vidare på detta i en härlig kvällsdiskussion-med-mig-själv insåg jag att jag faktiskt inte alls är ute efter att hitta någon nu (vilket är ämnet för mycket av tjejsnacket). Just nu har jag redan så många som jag tycker mycket om, men som jag inte hinner träffa/ringa/vadsomhelst så mycket som jag skulle vilja. Vill hellre koncentrera mig på dem, mina kära vänner och familj, alla som man saknar och älskar.
Men - det är kul att snacka. Man får bara komma ihåg att det inte är något mer än så. Bara roligt, härligt tjejsnack.
