what's the matter blue eyes?

1) Det finns fördelar och nackdelar med allt
Dagens exempel är på kärlek: vill man ha personen nära eller långt bort? Om man hittar någon nära är det ju svinbekvämt att lära känna varandra. Man kan vara med varandra jämt. Men om man istället bor längre ifrån varandra så får man ju kämpa lite, och kämpandet gör att man kanske värdesätter varje möte mer? Och att det blir mer "kvalitet" på mötena, istället för att man slentrian-ses bara för att det är enkelt och man inte har något bättre för sig? Fast om man då vänjer sig vid att vara på distans ifrån varandra, hur blir det då om kärleken håller i sig och man helt plötsligt ska flytta ihop - kommer man palla det då eller saknar man distansen och att få vara för sig själv en del? Sen finns ju problemet om kärleken inte håller i sig utan försvinner - var vill man ha personen då? Om man är nära så är det nog svårare att bryta upp, då det är lättare att man mer eller mindre frivilligt stöter på varandra. Kan tära en del känslomässigt. Men om man är långt ifrån varandra är det kanske så att man glider ifrån varandra trots att man inte vill?
Det viktigaste är nog att kunna se båda sidorna av något, och att hitta fördelarna med situationen som man har för stunden. Man kan ju inte gå runt och oroa sig över att nackdelarna ska ta över hela tiden, så att man bara försöker se till att de inte gör det: se istället till att stärka fördelarna!!

2) Vill du ha lite bekräftelse eller utlandskänsla? Dra till söder!
Att gå på söder i helsingborg är något alldeles speciellt. Promenerade ner till bryggare idag, och man kände direkt när man "gick över gränsen" mellan norr och söder. Plötsligt är det mer rörelse, man hör människor och bilarna verkar också bli fler. Stämningen är lite öppnare och livligare, och det känns nästan lite varmare i luften. Skillnaden mot norra helsingborg (och större delen av resten av sverige med kanske?!) är påtaglig. Utlandskänslan förstärktes idag ytterligare när jag svängde in på en lite mindre gata och hade två korta, men väldigt överraskande konversationer:

Kille 1: hej
Emma: öö.. hejhej
Kille 1: tjena.... bra?
Emma: jotack, det är fint, hur är det själv?
Kille 1: nickar, och fortsätter sedan åt sitt håll

20 meter senare kommer en annan kille ut från en portuppgång
Kille 2: hello gorgeus, how are you doing?!
Emma: haha .. hmm .. haha .. (fortsätter gå och känner blickarna i ryggen)

Sånt händer ju bara inte i sverige! Framförallt inte på en söndagskväll?! Att folk vågar bara säga hej utan att det blir en hotfull stämning, och dessutom hinner slänga in en komplimang.. (kanske ska tillägga att jag inte direkt var mitt snyggaste jag och förtjänade någon uppmärksamhet där jag powerwalkade fram i mina löparskor, jeans, mystjocktröja, väst, pannband och vantar, allt härligt omatchat) Jag kan inte låta bli att dra paralleller till tiden när vi var på träningsläger nere i lloret de mar och fick diverse tillrop när vi joggade till arenan på morgonen.. Det var ungefär samma känsla idag! Söder är speciellt, rolig stadsdel.. Tyvärr händer det ju en massa skit där, men ändå, jag kan inte låta bli att bli lite fascinerad över hur stämningen kan skilja sig så mellan norr och söder när det bara skiljer några kvarter mellan ställena!

3) Det är bekvämt att ha någon som bestämmer åt en
Beslutsfattande är något jobbigt, det tror jag är något som finns liksom inbyggt i oss människor. Se bara på skolan, det var ju så mycket lättare när läraren sa åt en att man ska räkna 5 sidor i matteboken jämfört med nu när vi helt enkelt får en litteraturlista och ett tentadatum... Man får liksom inte lika mycket gjort då! Idag har jag njutit av att glida med på andras initiativ.. Fick ett meddelande i morse "promenad till willys?" - bara att skicka ett "ja" tillbaka och slänga på sig skorna och gå. Senare på dagen kunde jag inte bestämma mig för vad jag skulle göra av alla saker som jag borde göra.. Till slut frågade jag en kompis, och fick svaret "diska nu, och så går du ut och springer sen". Skitbra, funkade fint! Bra att liksom ha någon som sparkar på en lite! Målet är väl att bli såpass disciplinerad så att jag sparkar på mig själv, men till dess så är det inte fel med lite assistans!