Hur man uppfattas
Jag vill inte uppfattas som något partyanimal vars största intresse är att springa på pubar och nattklubbar.
Ändå har jag fått höra det av två helt skilda personer de senaste veckorna. Min brors flickvän försökte locka mig till Krakow genom att berätta om dess uteställen, och inte om typ alla intressanta sevärdheter och sånt som jag egentligen är intresserad av. Och när jag pratade med en kompis om helgen, att jag skulle fundera ut vad jag skulle hitta på, var hennes självklara svar att jag säkert hittar en fest någonstans. Vad hände där?
Okej, jag är ute mycket, och har väl varit det periodvis sedan jag slutade friidrotta egentligen. Oj, det blir ju några år när jag tänker efter. Men jag skulle ändå vilja haka upp mig på ordet periodvis. Varför festar någon i perioder? Jag skulle vilja påstå att jag inte festar för festandets skull, för i så fall hade det säkert varit jämnare, t.ex. att jag hade vart ute lika mycket de perioder när jag har varit i Göteborg. Men det har jag ju inte!
Så mitt lilla försvarstal gentemot mig själv här går ut på att det är andra orsaker som lockar mig till att gå ut. Jag tror att jag helt enkelt vill umgås med mina vänner, och om det innebär att gå ut så gör jag det. Så jag skyller ifrån mig, totalt. (om det nu är något att skylla ifrån sig för, vi har ju väldigt roligt när vi går ut, men det hade vi ju säkert haft om vi hade gjort något annat också, aja nu spårar det lite) En fin slutsats blir då att jag har roligt med mina vänner, oavsett vad vi gör.
Jag tycker iaf de e bra att du går ut! Va ju kaninkul i Sälen bl a.
