what's the matter blue eyes?

Efter några dagars fundereringar verkar det bli en totalflytt till emmajungmark.nu .

-det är inte du, det är jag-

På nya sidan finns mer utrymme för att förändra och anpassa sidan efter hur jag vill ha den. Lite mer hemsideaktigt så att jag kan slänga upp CV och sånt också. Skulle kännas rätt bra. Känns lite sorgligt att överge denna sida som jag har bloggat på i över ett år. Men som sagt:

emmajungmark.nu

Den här staden är för liten. Alldeles för liten.

Why do you always want what you can't have?
(and what's obviously slipping away from you..?)

Har ni vart inne på emmajungmark.nu? Om inte - do it och säg vad ni tycker.

Jag har en liten tanke om att låta denna bloggen finnas kvar för personligt dravel a.k.a. egenterapi, och låta emmajungmark.nu handla om ungt ledarskap. Vad tror ni?

Puss och kram skumbanan

...is the size of their toys. Så brukar mamma säga i alla fall.

Om det finns någon slags kvinnlig variant på den, så skulle jag vilja säga att denna hemsida är min nya leksak. Inte större, men den ska nog bli stiligare så småningom. Lite vuxnare kanske, till och med. Tips, förslag och synpunkter är mer än välkomna.

Vem annars än en göteborgare kan få med följande citat i Campustidningen:

"Cujo handlar om en skitmysig sankt bernard som blir skitomysig."

Tack Timo Räisänen, tack.

Det är så kul att ge bort saker. Jag läste någonstans att "36 kronor är vad som krävs för att du ska må bra av att ha gett något till någon annan, men att samma summa spenderat på dig själv inte gör någon skillnad". En självisk sida av att ge bort saker, men jag tror att den som får saker blir glad också.

Men det är skillnad på att ge för att man vill eller för att man känner att man måste fixa något:

- När man måste fixa något innan en speciell tid är det skitjobbigt. När man liksom vill komma på något jättepersonligt och skojigt och bra, men det bara står still i huvudet. Då är det väldigt frustrerande.

- Men när man hittar något som bara känns så perfekt att ge till någon, då är det bara SÅ roligt!! Framförallt om det är så bra timing att det faktiskt finns ett bra tillfälle att ge någon det, och tid och ekonomi finns för att fixa det. Då är det bland det roligaste som finns.

Just nu har jag hittat en riktigt bra present att ge bort om ca 2 månader - lagom för att hinna fixa den tror jag. Jag är så nöjd :)

FRÅGA: Hur vet du att du bor i en liten stad?

SVAR: På din joggingtur som till 95% går i skogen möter du en bekant på cykel samt har ett SMS väntande när du kommer hem med texten "Bra emma! Kötta! :) var jag som tutade på er :)". Och du är knappt förvånad...

Usch det är inte bra att börja veckan med att känna sig tokstressad.

Puh. Ett. Två. Tre. Puh.

En sak i taget, nu kör vi.

JA TACK

Vissa människor får tekniska saker att fungera.

Jag är inte en sådan person.

Hur gör de? De som trycker på exakt samma knappar som jag, men som får saker att fungera? De som kikar runt en stund på datorn, och så fungerar den helt plötsligt igen? De som har lyckats nå insikten om att anledningen till att något inte fungerar kanske är att sladden är urdragen, igen? De som fattar vilka playknappar man kan testa på DJ-utrustningen, och liksom veta att de inte förstör någonting?

Om det finns en högskolekurs som gör att man blir lite mer händig (gärna både tekniskt och praktiskt) så hade jag lätt hoppat på den. Jag hade kunnat läsa 30 hp. Eller, ja, 15 hp i alla fall. Lätt värt.

Tur att det finns andra, som inte heller hittar pauseknappen till dvd'n.

Och tur att Konsum har öppet 7-23 och säljer proppar till ett mycket fördelaktigt pris.

Nu kör vi första etappen av marathon v14. Hoppas på att det blir 2-3 timmar = 12-18 km. Hade vart kanon :)

Glad påsk-skål från mig till er :)

Påsk 2007 - Jag som snögubben Gustav (längst till vänster) under påskparallellmaskeradslalomtävling.



PÅSK 2008 - Ny påskparallellmaskeradslalomtävling, detta år som Vasaloppssegrare.



PÅSK 2009 - Sittstrejk på HC p.g.a. dålig musik efter en dag med ormar, sill och trevligheter! (jag är inte full, jag har pollenallergi ;) )



PÅSK 2010 - Påskharegömme i Stadsparken och påskamiddag hos Lantz med en totalt urartad omgång Sanning&Konsekvens

Har idag avklarat sista veckoetappen i vår nya må-bra-utmaning Ett marathon per vecka! Svårt nöjd måste jag säga. Nu är det bara 9 veckor till när jag ska klara det... Svåra veckor är

- v15 när jag är i Hemsedal måndag-torsdag
- v18 när jag är i Pärnu måndag-fredag och Göteborg fredag-söndag

Vill man så kan man. Och annars får man göra massa burpees.

Håller på med mitt lilla extrajobb/fritidsintresse/don't know what. I alla fall håller jag på att utforma ett utbildningsmaterial som ska användas av alla barnklubbsledarna hos Solresor. Riktigt kul är det! Fast rätt mkt jobb... Här ser ni översikten över dokumentet nu. En del sidor ska fyllas i av någon på kontoret (exempelvis rubriken "Om Solresor") och många sidor ska fyllas ut av bilder (exempelvis rubriken "Snusmumriken"). Så det är inte lika mkt kvar som det ser ut :)

Back to work!

Vad är en groda utan ben?
Hopplös

Vad är en person som gör slut på ett helt paket proppar på ett år för att hon aldrig lär sig att inte slå på micron och vattenkokaren samtidigt?
Hopplös alt. Emma.

Senaste spotifylistan:
Springtime

Har ni sett Den bästa sommaren? Galet rolig. Höjdpunkter:

"Passa på nu, man vet aldrig när det blir roligt nästa gång"
(när de kör över ett väggupp)

"Karameller äter man inte för att det är gott utan för att man har förtjänat det"
(säger farbrorn och äter upp karamellerna framför barnen)

"Vad ska du bli när du blir stor då?
Jag ska bli hora!
Hora!? Men vad är det du säger? Varför ska du bli det?
Då får man ju betalt för att kramas"

På fråga a) svarar jag "Vet inte" och på fråga b) svarar jag "Pass".

Man kan ju inte riktigt tvinga någon att prata om saker. Jag har bara blivit så rädd för när folk sopar saker under mattan och låter dem vara istället för att bearbeta dem - eftersom jag själv gör precis så. (det är ju skitjobbigt att bearbeta saker). Så istället försöker jag få folk att prata om saker, men det är ju inte så jäkla rättvist eftersom jag själv inte gör det.

Likadant hade jag ju en diskussion med Micke mentor (kul namn :) ) om hur ofta man bör ha möten. Han propagerade för att ha möten sällan, och min åsikt var tvärtemot. Men egentligen tycker jag ju att det är skitenkelt att bara göra saker själv, utan att fråga andra och utan att behöva ta hänsyn till andra. Fast från (nästan) alla andra håll så inpräntas det ju i en att man ska ta beslut tillsammans.

Vad är rätt och vad är fel?